Näring för själen

Äntligen, äntligen, äntligen... solens underbara ljus når oss åter. Jag blir utan tvekan som en ny människa när våren kommer. Ljuset, fågelkvittret och takdroppet får det att sprätta i kroppen. Den tunga mössan som vintermånadernas mörker försett mig med, lyfts bort och jag blir som en kalv på bete.
 
Helgerna för oss luktar skoter och eldrök. Att tillbringa tid ute, i en snödriva eller runt murrikkan är näring för själen. Underbart!
 
Är bara vädergudarna med oss så sitter vi snart runt murrikkan igen och gottar i oss Skoterlådan som har blivit en hit bland stora och små.
 
Skoterlådan, för er som inte smakat denna fantastiska kulinariska smakupplevelse, är som en restpanna. Alla små slattar av matresten wokas ihop i en salig blandning på murrikkan. Det är otroligt svårt att misslyckas för allt som äts utomhus smakar så mycket bättre.
 
Gräddstuvad pyttipanna, kebab och grönsaker, vad kan gå fel?
 
 
 
Har Du nå bra tips på utomhusmat, tipsa gärna om det!

Down or Up?

Livet är som en berg och dalbana, det svänger hit och det kränger dit. Ibland är resan rolig, ibland är den inte det. För att underlätta det hela kan du se till att äta regelbundet. Jag har en vän som är otroligt beroende av att äta regelbundet. Går det lite för länge mellan måltiderna så kommer dippen och den märks tydligt, känner du igen dig?
Personligen kan jag hända ut, ett tag i alla fall. På något sätt lyckas jag trycka bort butter- och tvärheten som kommer när blodsockret sjunker men går det för lång tid då blir jag inte rolig.
 
Dagarna för många är fullproppade och lunch eller mellanmål kanske inte alltid prioriteras högst men här har vi alla mycket att vinna på en omprioritering. Hoppa inte över lunchen, ät något även om du inte har tid att sitta ner i 45 minuter. Samma sak gäller mellanmål;  en frukt,  en smörgås, ett glas mjölk, en näve nötter har du klarat av att få i dig på några minuter.
 
Att alltid stressa och inte avsätta tid för lunch eller fika är inte bra, se över hur din dag ser ut och ta chansen att växla ner tempot några gånger under dagen så kommer du att må bättre och bli mer effektiv.
 
Mitt bästa tips för att undvika "lunch-hoppandet" är matlådor. Ta dig lite tid under helgen eller en vardagskväll och göra några matlådor eller gör fler portioner till middagen och gör lådor av det.
Gör det enkelt för dig att lyckas och svårt för dåliga ursäkter såsom "Jag hinner/orkar/kan inte gå och köpa lunch", "Jag har inte råd" eller "Ingen vill äta det jag vill äta så..."
 
Mellanmålen behöver inte vara svårare, ta för vana att ta med en frukt eller en liten påse med nötter och/eller frön.
 
Ibland ser det ut så här för mig vid lunchdags. Papper, lappar, samtal, mejl, skrivelser... allt på ett och samma bord. Då tackar jag mig själv för att jag planerat innan och gjort matlådor. Några minuter senare är lunchen äten och jag redo att köra igen.
 
 
 
Västerbottenspaj med snabbstekta grönsaker 
 
Receptet till pajen hittar du om du klickar på länken. Perfekt för att göra och frysa in. Snabbstek lite grönsaker i en klick smör och servera till och du är redo att tackla resten av dagen.
 
 
 

Motiverande budskap

Har ni känt av floden av motiverande budskap som sköljs över oss? I träningsvärlden är det superinne och även jag har ett armband dinglandes runt handleden. Men är alla budskap bra?
 
Ett av de stora budskapen har varit Strong is the new Skinny. Att flytta fokus från att alla ska vara smala är bra men vad händer om man inte är stark eller smal? Vi måste inse och förstå att vi faktiskt är bra för att vi är vi, jag är jag och du är du. Vi har alla olika intressen och ser på saker i livet på olika sätt. Du är inte bättre, lyckligare eller mer lyckad än mig för att du väger mindre och jag är inte bättre, lyckligare eller mer lyckad än dig för att jag tränar på gym och lyfter en viss vikt.
Och vad är definitionen för stark? Pratar vi råstyrka i att lyfta saker eller kan man vara stark på andra sätt?
 
Weakness is a choose, även det här är ett budskap som jag tycker man ska fundera lite över. Vad står svagheten för? Är jag svag om jag inte kan lyfta en viss vikt på träningen eller står svagheten för något annat? Även om många av dessa budskap finns tryckta på träningskläder eller hänger ihop med vikter på halsband osv så bär många av oss dem dygnet runt. Att konstant ha ett halsband runt halsen som påminner mig/dig om detta kanske inte är bra?
Är jag sämre om jag känner mig svag eller visar svaghet? Vad är svaghet? Vem är starkast; den svaga som har insikt eller den starka som blundar?
 
Train insane or remain the same, träning är bra för oss men för att vi ska må bra och ha nytta av träningen måste vi också vila. Är det en hetsvåg som dragit in i och med att alla intensiva träningsformer fått genomslag? Teknik är grunden för att du ska lyckas, utvecklas och ha roligt på träningen. Utan teknik kommer skador.
Intensiva pass är i mångt och mycket smarta pass tycker jag men enbart när alla övningar utförs med rätt teknik, öka aldrig intensiteten om du inte ha tekniken i ryggmärgen och låt kroppen återhämta sig. Att skynda långsamt har vi alla hört och det är den rätta vägen att gå när det gäller träningen. Ha is i magen när kompisarna tar mer än dig på gymmet, du kommer att ta den vikten en dag, eller så gör du det inte och det är ok!
 
Mä... tänker kanske ni, jag gillar ju ett eller flera av budskapen, de ger mig kraft och motivation och så kommer du och slår ner dem.
Kan vara så, men jag vill att man verkligen funderar på innebörden. Vad känner jag innerst inne? Det vi gör på träningen har vi med oss i resten av livet. Det som står på mitt halsband eller min tröja kommer att "krypa in under huden".
 

Det här armbandet har jag. Believe in yourselfe, det tycker jag är bra. Tror inte jag på mig själv, vem ska då göra det? Självklart vacklar jag här ibland; klarar jag av det här loppet? Är jag rätt person för det här uppdraget?
Då är det bra med en påminnelse runt handleden som får mig att inse att, jo om jag tränar för loppet kommer jag att klara det och om jag har fått en förfråga om ett uppdrag så ser åtminstånd en person att jag har de kvaliteter som behövs och varför ska jag då inte tro på att jag klarar det.
 
Vad säger Du? Har du några bra motiverande budskap som du vill dela med dig av, skriv och berätta!
 

Tillbakablick på 2014

364 dagar har passerat och hur sammanfattar man det i ett inlägg? Mycket har hänt här på bloggen; mat har blandats med träning som blandats med frågor från er. Jag måste ge Er en stor eloge för att ni tagit för er i år, ni har frågat och tyckt till. Suveränt, mer av det 2015.
 
Vi gör några nedslag under året och ser vad vi hittar.
 
Smoothies är något ni läsare gillar. i Vardag och fest samlade jag några smoothie recept och skrev om vardags-gott vs fest-gott.
 
 
I början av året fick jag en ordentlig överraskning då Tväråbäcks Idrottsklubb nominerat mig till årets aktivitetsledare i Region Norr. Skitskoj och det tackar jag för. Träning och hälsa är enormt viktigt för mig och det vill jag dela med er andra. Tyvärr vann jag inte men Gymmix gjorde ett Tränarporträtt om mig.
 
 
I somras var vi på Gris-fest och bilderna på grisen som grillades över öppen eld, eldade igång en del av er. Jag ville inte skapa en hets-diskussion om att äta kött eller inte utan de tankar jag ville väcka var att vi idag mer sällan ser maten i "original förpackning". Många i den yngre generationen tror mjölken kommer från affären; inte helt fel men inte helt rätt heller. Ska det vara så?
 
 
Hos oss är vegetarisk mat ett vanligt inslag, vilket jag även tagit med in på bloggen. Köttfri måndag är idag väl etablerat hos många av oss och självklart har det smugit sig in här.
 
 
Expressen gjorde ett artikel om Kosttillskott och jag fick säga mitt. Inget oväntat för er som följer bloggen.

(Bild lånad från Google)
 
 
När året började närma sig sitt slut och julklappar stod på allas "To do-list", snurrade mina tankar kring Årets julklapp. Ni som fick den eller gav den till er själva; vad tycker ni?
 
Något annat som är väldigt aktuellt ikväll är ju alla dessa nyårslöften. Höll ni vad ni lovade för 2014? Och har ni filat på några för 2015?
 
Självklart lovade jag saker inför 2014:
Nyårslöften 2014
  • Vara en kick ass mamma åt My
  • Sätta löpmilsrekord
  • Fortsätta experimentera i köket

 

Hur gick det?

  • Kick ass mamma; check!
  • Löpmilsrekord? Kanske, vet inte riktigt. Ändrade plötsligt riktning när en kompis till mig, Camilla började prata om person bästa i marklyft. Fokuset flyttades alltså från kondition till styrka och det gick bra; målet och person bästa på¨80 kg togs innan jul.

  • Fortsätta experimentera i köket; check!
     
     
     
     
     
    Nu tackar jag först och främst Er, utan er finns inte bloggen eller mitt driv att skriva. Hör av er, kommentera, fråga och frågasätt. Inget är för stort eller för litet, våga ställa de frågor som Du går och klurar på, garanterat gör även någon annan det.
     
    Sedan måste jag tacka familj och vänner som orkar med mina tokerier, främst Simon som lyssnar och bygger det ena och det andra som jag kommer på som "skitbra träningsgrejer" och som tappert äter suspekta saker som jag kallar "supergod middag".
     
    Tack 2014, året var skitbra-kick ass fränt men nu har du gjort ditt. 2015 jag välkomnar dig, alla utmaningar, tokerier och livsförändrande ögonblick som du har att erbjuda.  
     
    Gott Nytt År önskar jag Er alla!

 

 
 
 

God Jul

God Jul önskar Margareta och Fuel for Life Dig och Din familj

Passa in eller vara opassad?

I de mest oväntade mötena kan de mest intressanta diskussionerna uppstå. Det här hände i veckan och jag har burit med mig det sedan dess och måste nu dela detta med er.
 
Jag och en börjande prata om roller och hur man "ska" vara som kvinna. Vi båda kunde snabbt enas om att vi såg väldigt olika på denna fråga. Jag tycker att man själv har kontroll över sitt liv och är/blir den man vill vara medan den andra inte var inne på samma bana.
 
Alla har rätt till sin åsikt men jag måste säga att jag är hiskeligt trött på att vi ska vara på ett visst sätt. Jag har flertalet gånger skrivit om hur media dagligen matar oss med tips och trix om hur vi ska bli snyggare, smalare och bättre mm....
På något sätt bör vi alltid ändra oss. aldrig ska man vara nöjd. Delvis håller jag med; vi ska sträva framåt, arbeta med personlig utveckling, nå nya mål och växa som människor men det har fasiken inget med mitt utseende att göra.

Med samma person hamnade jag i en diskussion om träning och vi pratade om träning i allmänhet och sedan kom vi in på vad jag tränade. Fokuset hamnade på boxning, jag berättade att boxning för mig är som yoga för andra. Jag måste ta ut mig totalt för att få lugn och ro. Det här var heltokigt i den andres öron, att en tjej boxas, dessutom mot killar. Jag förklarade att jag inte sysslar med ringboxning utan en light variant där vi slår med handskar på mitzar och kuddar men nej det var ändå väldigt okvinnligt av mig. Kvinnor slåss inte.
 
Men vet ni vad? Kvinnor boxas, kvinnor lyfter skrot på gymmet, kvinnor bestiger berg och simmar i öppna hav. Män, ni kan göra det samma. Alla har själva rätt att bestämma vad man vill eller inte vill göra.

Med största sannolikhet är det inte sista gången jag skriver om det här men kan vi inte öppna oss lite, vidga våra vyer och ta ett steg utanför boxen, ett litet steg i alla fall. 2015 är strax här och det är faktiskt dags att inse att vi inte lever på 1920-talet. Gör det Du vill och gör inte det Du inte vill!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Årets julklapp?

Löpning är terapi för mig. Jag är en ensam-löpare, inte för att jag inte gillar att träna med andra utan för att jag behöver ha egen tid med min hjärna. Under löprundan vrider och vänder jag på allt som händer i mitt och andras liv.
 
Senast jag var ute nötte, stötte och blötte jag Årets julklapp, alltså Life Trackern. Det är ett aktivitetsband som man har runt handen som registrerar allt du gör; hur långt du springer, antal steg, hur mycket du sover osv.
 
Behöver vi veta allt detta? Jag sprang vidare och fortsatte fundera på vad har jag som "helt vanlig dödlig Johansson som aldrig kommer att vinna ett lopp" för nytta av att veta hur många steg jag tar under min 5 km löprunda, eller ännu mer invecklat hur långa mina steg är. Låt oss leka med tanken att jag mäter en runda på 5 km i steg och jag tar 10000 steg och nästa gång jag springer tar jag 11000 steg. Vad säger detta? Ja, typ att jag tagit fler steg.
 
Nu behöver inte någon gå i taken när man läser detta, jag vet att det finns stegräknare och att de är jättebra för många att hålla koll på hur mycket man rört på sig under en dag och just det har jag inget problem med utan min tanke handlar mer om vad gör man med informationen och vad säger den egentligen.
 
Vi återgår till löprundan och stegräkningen.1000 steg mer kan ju kännas mycket men man måste ju tänka på syftet med träningen. När jag sprang första gången hade jag kanske som mål med träningen att ta ut steglängden medan det andra passet var ett återhämtningspass där jag myste och lyssnade på fåglarna. Inget av passen är ju "bättre eller sämre", de har bara olika syften.
 
Ok, jag förstår att det finns de som inte håller med om det här med steg (Jag ger er två tummar upp för att ni hittat er grej för att motivera er till motion) så vi vrider och vänder på detta med sömn också. Natt 1 sover jag 8 timmar, kanske får man någon schyst kurva på detta så jag vet när jag sov djupt och om jag vaknade under natten. Nästa natt sov jag 5 timmar. Ja slutsats; Natt 1 sov jag mer än Natt 2.
 
Nå åter till grundfunderingen, behöver vi veta allt detta? Nä det tror jag inte. Läste en artikel som handlade om aktivitetsband och hur de jämfördes med Rolexklockor, det är den nya accessoaren. Något man ska ha på armen för att visa upp.
Men om inte jag behöver veta allt detta, vem kan då ha nytta av informationen Life Trackern samlar in? Det är nog en sak man ska fundera över en eller två gånger.
 
Jag tror det är viktigt att vi idag tar oss tid att vara "nakna", inte konstant ha telefonen med oss, Gilla alla inlägg på Fb eller lägga upp bilder på Instagram. Att alltid vara kontaktbar skapar sjukt mycket stress hos många, därför är min julklapp till mig själv mer "naken-tid". Jag ska springa utan löparklocka (har den mest som riktig klocka för att veta hur länge jag varit ute men jag får jobba upp min tids-feeling istället) och ha mer mobilfri tid hemma.
 
Som en slutkläm måste jag peta in att jag tror aktivitetsbanden är en superinne grej nu, de kostar en del och kommer säkert för många att inom kort hamna i någon låda med andra liknande saker, typ klockor, armband, ringar och annat krafs. Ta chansen och satsa på en julklapp som gör skillnad istället. Skänk en julklapp till Julklappshjälpen eller dylikt eller varför inte köpa en bit regnskog.
 
 
 

Bästföre datum på löpare

Läste igår att kvinnliga maratonlöpare har en peakålder på 29 år. Umfph.... det innebär ju att jag passerat bästföre datumet utan att märka det samt att jag inte ännu har sprungit ett maraton. Snacka om att ligga efter. Eller? Hur löser jag detta?
 
Aldrig, eller mycket sällan tänker jag på min ålder som en siffra med betydelse för om jag är ung eller gammal. Jag brukar skämta och säga att jag fyller 25 + moms men att det bara är momsen som ökar år till år. Jag tror inte att siffran säger speciellt mycket. 
Såg ett klipp på Facebook på en 80+are som kickade ass på gymmet. Han gjorde saker som jag aldrig kommer att klara av. Jag blev sjukt imponerad och inspirerad. Inget är omöjligt och det aldrig försent att börja. 
 
Tidigare i veckan var jag på ett möte där en kvinna berättade att hon gjort ett test på Facebook för att få reda på när hon skulle dö. Testet visade att hon skulle ha varit död i tre år redan. Hon hade även gjort ett test för att se vilken mental ålder hon hade, det testet visade att hon var 18år. En äldre kvinna som enligt Facebook skulle vart död i tre år men med ett mentalt sinne som en 18åring. Ibland är det lite klurigt.
 
Lev livet nu, låt dig inspireras av andra och låt andra inspireras av dig. Sluta inte att utveckla eller utmana dig själv. 
Jag har nog redan peakat flera gånger i mitt liv men jag har förhoppningsvis många peakar kvar. En dag springer jag ett maraton, en annan dag bestiger jag ett berg och en tredje dag uppfyller jag andra mål i mitt liv. Resan har just börjat, det är ju nu när man har lite kött på benen och tyngd i ryggsäcken som det blir roligt och roligare bli det med åren. 
 
 

Fredagsmys

Jag lyssnade på radio tidigare i veckan där de pratade om vad man gör och/eller äter när man har fredagsmys. Folk fick ringa, sms och mejla in.

En kille ringde in och berättade att han åt smör, direkt ut paketet med sked eller gaffel. Radiopratarna frågade honom om han tyckte detta var hälsosamt och han svarade "Mja, men nu gör jag ju bara det på fredagar", sedan skrattade alla och slutklämmen blev att när det är fredagsmys släpper vi på alla spärrar.
 
Det här satte ju självklart igång mina tankar. Är det verkligen så? Lever vi hälsosamt och nyttigt under veckorna för att sedan gå totalt crazy på fredagskväll?
 
Jag tycker inte att man ska säga hur andra ska leva sina liv och även jag kan bli stött av andras kommentarer över hur jag lever mitt liv. Men rimligtvis måste det väl ändå finnas en balans? Att leva ett sunt liv handlar inte (för mig i alla fall) om att visa upp för andra att från måndagmorgon till fredag kl 17 då äts det bra och tränas, när sedan klockan slår 18 på fredagkväll vänds allt om.
 
Vad händer om man blir bjuden på en kaka till kaffet på onsdag, är den förbjuden att ätas eftersom det inte är fredag?
Folk som tränar på fredagkväll, vågar vi ens gå in på det området? Bäst att lämna det orört.
 
Hur som helst, min tanke är inte att förbjuda godis eller glass på fredagar men jag tänker att måste fredagsmyset bara handla om att äta? Kan man inte lägga till familjeaktiviteter i fredagsmyset?

På Rönnvägen 12 där kan det mest konstiga och spännande saker hända på fredagskvällar. Allt från bakning till fuldans till charader till familjespel till pimpning av olika fordon. Vi satsar stenhårt på att ha roligt tillsammans hela familjen. Det är välbehövligt efter en vecka fullpackad med jobb och "måsten". Att vara tillsammans ger så otroligt mycket tillbaka tycker jag. Tröttheten efter arbetsveckan rinner av och ny fräsch energi fylls på och man blir laddad för helgens aktiviteter och inför den kommande veckan.
 
 
 
Vem gillar inte muffins? De här Fredagsmys-muffinsen kan vara ett bra alternativ mot "sockerbombs-muffinsen" som finns att köpa i affären.
De är lätta och roliga att baka så även mindre barn kan vara med och hjälpa till samt att de smakar supergott med ett glas mjölk eller dylikt.
 
 
Fredagsmys-muffins (5-6 st)
 
1-1½ dl sojamjöl (kan bytas ut mot valfri mjölsort)  
1 st. banan, gärna lite brunaktig för sötman
1 st. ägg
½ dl kvarg
½ dl sojadryck
2 msk kakao
2 msk jordnötssmör
1 msk rapsolja
1 tsk bakpulver
 

Gör så här: Värm ugnen till 200 grader. Skala bananen och mosa den i en skål. Knäck i ägget och rör om. Tillsätt resterande ingredienser och blanda väl. Klicka ut smeten i små muffinsformar, fyll formarna till 2/3 ungefär. Grädda mitt i ugnen i ca 10 minuter, eller tills muffinsen är färdiga.


I huvudet på en löpare

Jag var ut på ett långpass i helgen, målet var 20 km men det blev "bara" 16 km. Fint väder, mycket folk i rörelse så det var riktigt härligt att springa men, (det finns alltid ett men...). Alla löpare är och har varit med om detta, oavsett distans skulle jag gissa.
Vi tar det från början....
Man klär på sig, peppen är på topp, löprundan är bestämd och man springer iväg. Uppvärmningen går bra, fint väder och man Hejar på lite folk (känt eller okänt men det är trevligt att hälsa så man hälsar, eller är det bara jag??). Sedan börjar man springa på riktigt, jag brukar lägga in lite tempolöpning för att komma igång och sedan rullar jag i ett ganska jämt tempo resten av rundan, varvat med lite gåpauser för nyladdning av musik och vätskekoll.
 
När jag springer långpass på 20 km då brukar det slå till kring 14-16 km, BAM!!!!! motivationen försvinner...... Jag vill lägga mig i närmsta dike, kasta löparskorna i skogen och dö. "Vem f-n springer mer än en mil?!?! Det är helt idiotiskt att springa så här långt, f-n att jag inte lär mig..."
De här tankarna kommer, samt ett gäng svordomar och jag får slåss och kämpa mot dem med allt vett jag har. Jag blir överpeppig, lite på gränsen att jag skrämmer mig själv. "Kom igen! Du har kommit så här långt, mer än hälften är gjord...", "Pepp, pepp, pepp..."
 
I mitt huvud pågår ett samtal och jag känner mig som Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Ena delen av mig vill bara lägga mig ner och ringa efter skjuts men den andra (tack, gode gud för den andra sidan) lyckas på något magiskt sätt övertala mig att fortsätta och när jag passerat 17 km så är motivationen tillbaka. Nu är det ju bara sista biten hem och där väntar mat, dusch och vila. Helt plötsligt flyger jag fram, det jobbiga är bortblåst.
 
Långpassen har för mig blivit en prövning av mitt psyke mer än träning. Det kan låta galet för många att man frivilligt utsätter sig för detta gång på gång. För jag vet ju redan när jag knyter skorna att jag kommer att ha mitt Dr. Jekyll och Mr. Hyde samtal i huvudet, men jag vet inte hur länge samtalet kommer att pågå och det är det intressanta.
Att utvecklas som löpare handlar inte enbart för mig om att springa en viss distans på en viss tid eller att pressa tider utan det handlar mycket om att vara stark, både kroppsligt och psykiskt.
 
Jag är ingen snabblöpare, har aldrig varit och kommer inte att bli men jag är en uthålliglöpare. Jag är envisare är en oxe och tjurigare än en åsna, den finska sisun i mig vaknar till liv när det blir tufft, tungt och jobbigt. Jag kommer aldrig att vinna ett lopp men jag kommer heller aldrig att stryka mig från ett lopp för att det regnar, haglar storsten eller snöar.
 
När jag utvecklas som löpare, utvecklas jag även som människa. Att tampas med motivationsbrist under långpassen ger mig ett starkare psyke som jag bär med mig varje dag. Att hitta sätten att finna ny motivation i stunden, öppnar mina ögon för nya saker som jag har användning av i helt andra situationer.
 
Avslutningsvis måste jag bara peta in att jag inte på något sätt med detta inlägg vill att någon ska ta det som att man ska pressa sig och sin kropp att göra saker den inte är redo för. Träna och ha kul, träna inte så du skadar dig varken fysiskt eller psykiskt.
 
Glädjen och kickarna efteråt övervinner motivationsbristen.
 
Jag tackar den finska sisun i mig, utan den skulle jag aldrig frivilligt springa upp för en ramp, kasta mig handlöst efter ett räck och sedan (om jag lyckas ta mig upp) behöva klättra ner från ett torn på en liten ranglig steg. Höjdrädslan hos mig är enorm men sisun är starkare, och går som vinnare ur matchen.

En halvmara i snöslask? Visst, bring it!
 
 
 

"Att unna sig något gott eller inte... Det är den stora frågan"

Jag och grannen stod och pratade en eftermiddag och hon berättar att hon unnat sig en bit kladdkaka. Gud vad gott det lät tyckte jag. Senare samma dag pratar jag och min svärmor om brieost, jag berättar då att jag brukar unna mig havrekex med brieost på kvällen ibland. Sent på kvällen träffade jag ytterligaren en granne och vi pratade om "semester-unnandet".
 
Humf... då slog tanken mig; "Vad unnar jag mig?", "Varför unnar jag mig just det?" och "Kan unnandet gå till överdrift?"
 
Om jag bara ser till mat som jag unnar mig, är brieost och kex en stor favorit, tätt följt av chips. Jag är ingen godis och läsk-människa men jag ställer mig tveksam till att dela med mig av min brieost eller mina chips.
Brieosten äts oftare medan chipsen är mer en gång i månaden med ett stor lass. Ingen fara på taket men vart går gränsen?
Jag som är hyfsat aktiv och inte har som mål att väga extremt lite har ett litet större unna mig-utrymme. Vad jag väljer att fylla detta utrymme med varierar, oftast vanlig mat då jag älskar mat och ibland chips mm.
 
Är man däremot mer stillasittande, har man ett litet utrymme för mat, snacks och gotta som innehåller mycket energi men lite näring.
 
Vad innehåller vanlig unna sig-mat?
-En påse chips, 200 gram innehåller ca 1000 kcal. Äter man en hel påse själv får man springa ca 100 minuter innan man gjort sig av med alla kalorier man stoppat i sig. Det är en ordentlig löprunda.

-En Snickers, ca 60 gram innehåller ca 280 kcal. Äter man en får man powerwalka i lite mer än 30 minuter för att ha promenerat bort den.
 
-En Magnum Mandel glass, ca 80 gram innehåller runt 250 kcal. Äter man den får man lyfta skrot på gymmet i mer än 40 minuter, utan prat med kompisen.
 
Alla har vi någon gång fått i oss en eller flera av dessa saker under en dag. Det man kanske inte tänker på är att det här kanske vi äter utöver allt annat. Som ni ser får man ju hålla på ett bra tag bara för att bli av med glassen man ätit. Har man då redan hunnit ta Snickersen till förmiddags fikat och sedan slinker chipsen ner på kvällen så får man ju träna hela natten för att hamna på "noll". Och då pratar vi bara om det vi unnat oss och inte det vi ätit i övrigt under dagen.
 
Under semestern unnar vi kanske oss lite mer än under resten av året. Det dricks lite vin här, äts glass där och fikas titt som tätt. Låt semestern vara det du vill att den ska vara och sedan när vardagen är tillbaka, återgå till sunda vanor med bra mat och träning.
 
Jaha, tänker du kanske typiskt av dietisten att tracka ner på gosakerna. Visst kan man unna sig, jag tänker inte sluta med min brieost men fundera på vad du unnar dig och varför.
När du unnar dig något, njut av det. Kastar du i dig godsaken var du mest troligen hungrig , trött eller dylikt och något annat hade varit mer lämpligt. Hunger botas bäst med god och näringsrik mat.
 
 
Havrekex, brieost, jordgubbar och kaffe är svårslaget.
 
 
 
 
 

Glad Midsommar Alla!

 

Grisfest; en blandad upplevelse

I helgen som var, var vi på grisfest hos grannen. En helgrillad gris stod som huvudrätt på menyn. Jag kan inte krypa under stolen med att det var lite blandade känslor när man såg grisen snurra runt på en pinne, fortfarande med tänderna kvar.
 
Idag är vi vana med att maten i princip inte har någon likhet med hur den såg ut i "original förpackningen". Vi vet kanske att vi äter gris när vi äter kotletter eller att kycklingklubban kommer från en kyckling men vi tänker nog inte på kycklingen som en fågel med näbb och klor som sitter i en alldeles för trång bur. Självklart kan det även vara en kyckling som sprungit ute och pickat mask. Valet är ditt!
 
När jag var liten hade våra grannar hemma i byn några grisar. Vi barn brukade gå och mata dem med blad och potatisskal. Alla hade nog en favorit gris som vi tyckte var sötast. När det sedan blev jul hamnade denna söta lilla gris (ja den var ju stor då) på julbordet hemma hos oss. Djuren var söta, de var en del av vår omgivning men tillslut hamnade de på bordet. Inget konstigt med det.
 
Men idag är det lite konstigt, håller ni med?

Kommentarerna jag fått efter den kvällen; personligen och på nätet är allt från hissar till ordentliga dissar. Men en helgrillad gris är ju inte så konstigt om man tänker efter.
Det jag däremot tycker är konstigt är chickennuggets i giraff- format, vad är det?
 
Hur som haver; maten var toppen, sällskapet var härligt och kvällen mycket lyckad. Tack alla inblandade, det här måste vi göra fler gånger.
 
Huvudrätten; inte snabblagat men ack så gott!


I väntan på middagen hade Cirkus My en föreställning.


Vi fick finbesök av Iggis.
 
 
 
 
 
 

Toughest 2014

I lördags, 17 maj sprang jag och 2500 andra glada, taggade, pirriga och utmaningssugna Toughest i Umeå. Vilket lopp; en skräckblandad förtjusning skulle jag beskriva det. Tufft, roligt, skräckinjagande, utmanande; ja tävlingen hade allt.
 
8 km med 40 st hinder; allt från repklättring, till isvak, till ringar, till myrlöpning=myrbad tills man kom till det sista hindret rampen.
 
Flera månaders intensiv träning sattes på prov, som jag har gruvat och funderat över min träningsplan men nu med facit i hand kan jag säga att det var ett bra upplägg. Styrkan satt, konditionen satt till 98%, liiite mer fokus på det hade inte skadat men mitt "fall" är min höjdrädsla. Vet om den, kommer aldrig att prioritera att träna eller arbeta med den utan jag nöjer mig med att ha insikten om den och arbeta utifrån situationen.
 
Förväntansfull, taggad och lite pirrig innan start. Bästa hejarklacken ledd av My fanns på plats. 
 
 Glad efter målgång; I´m a finiisher! .
Sista hindret, den mytomspunna rampen bakom mig. Tog mig inte upp men gav den allt jag hade. Next time...
 
TIK; Tväråbäcks Idrottsklubb, bästa klubben.
 
Dirt tank; inget för dig som inte vill bli skitig.

Inga problem med den här typen av hinder, passar mig perfekt att ha hela kroppen på marken.  
 
Fanns inte mycket som var rent på en efter målgång. 
 
 
 
 

Livet kring mat

För mig kretsart livet nästan kring mat. Dagen börjar med att man stiger upp och äter frukost. Träningen timas med mat och vid middagsbordet pratas det om mat; vad man har ätit, vad man vill äta och om dottern ätit bra eller dåligt på förskolan. Många nätter drömmer jag om mat och olika recept jag gör.
Däremellan lagas det mat, det bloggas om mat och läses om mat. Mat, mat, mat.... Tur att man gillar det!
 
Jag tycker mat är ett väldigt intressant ämne; det är brett och man blir aldrig fullärd. Vanlig "tråk-mat" kan lätt piffas till och bli en festmåltid.
Lagar någon annan mat, smakar det alltid annorlunda än om man gör det själv, även om man använt exakt samma recept. Det är fantastiskt.
 
Blir all mat jag lagar lyckad? Absolut inte, inte på långa vägar. Men jag provar, testar nya saker och experimentarar. Jag tycker det är roligt, det är min hobby, en del av mitt liv och min livsstil.
 
För mig är bra råvaror viktigt. Jag väljer i stor utsträckning ekologiskt, närodlat samt att jag handlar efter säsong. Det är val jag gör för näringens-, smakens, miljöns- och ekonominskull.

En färsk jordgubbe på sommaren är saftig, söt och somrig medan en jordgubbe på vintern smakar...mest ingenting.
Att kombinera ekologiska varor med att handla varor efter säsong gör att man kan få ekonomin att gå ihop riktigt bra. Ekologiska varor är ofta (absolut inte alltid) något dyrare än vanliga men väljer man då säsongsvaror är de oftast billigare.
1+1=2 men 3-1 är också 2.
I love eco
 
 
Totalt misslyckad kaka som fick tillbringa för mycket tid i ugnen. Inte ens fåglarna ville ha den.
 
 
 

Tankar om mat och träning

Jag har flera gånger skrivit om mat och träning samt mat och återhämtning. Vill du ha bra resultat av din träning ska du inte slarva med maten varken före eller efter passen. Mat och träning går hand i hand, det får vi aldrig glömma. Sedan kan man självklart ha ett större intresse för träning än för mat men vill du ha bra resultat av din träning, så ju fortare du förstår/köper/fattar grejen att de två hör ihop desto bättre kommer det att gå.
 
Nu behöver man ju inte bli så extrem att man exakt efter varje avslutat pass ska äta något exakt inom 10 minuter, går det tolv är det ok. Det viktiga är att du får i dig något så den katabola/ nedbrytande fasen som träningen faktiskt gör avstannar och den ababola/ uppbyggande fasen kan starta.
Nu hajade kanske några till och tänker att nu har den nog snurrat till hos Maggan men nej, träning bryter ner kroppens muskler och mat bygger upp dem. Äter vi inte efter träningen kommer nedbrytningen att fortsätta.
 
Huvva, det där låter ju farligt. Hur ska man göra för att man inte ska bryts ner till små smulor? (Skämt och sido)
Mitt tips är att du ska äta mat; mat du gillar och som ger dig näring samt energi för att orka med din träning och ditt liv. Skippa alla snabbheter såsom pulver, piller och jox. Riktig mat går lika fort, är 100% godare och i längden vinner du mer om du väljer mat. Du ökar din kunskap om livsmedel, blir prismedveten, ev. att du engagerar dig i frågor kring livsmedelstillverkning, produktion och hantering mm.
 
Jag träffade en man på gymmet för någon dag sedan och vi började prata om mat och gymträning. Han är en "gamm-räv" som tränat redan innan jag kunde krypa, han har följt trenderna under många år i såväl träning som i mat. Han var fundersam på varför folk i tid (och otid också) dricker sina shakar. Han hade frågat några killar en gång när de varvade träningen med att dricka shakes; att vad ger det er? Killarna hade först sett ut som fågelholkar men svaret han fått var att de kände på sig att musklerna behövde protein.
Ja vad säger man till det? Muskler som talar till en, har aldrig hänt mig men det kanske kommer. Vi som är vanliga dödliga Svenssons (läs: Johansson), som inte gör en elitsatsning, är friska och krya, vi klarar oss på vanlig mat. Gå absolut inte på myten om att tränar du på gym då måste du ta det, det och det. De som tjänar på allt det du köper är företagen.
 
Matlådor; fantastisk uppfinning som underlättar livet för alla.
 
Varma smörgåsar; kolhydrater, fett och protein i varje tugga. Mums säger musklerna.
 
Vitaminer och mineraler för ett starkt immunförsvar och kropp.
 
 
 

Matgalningens bekännelse

Ibland finner man kombinationer som man tycker om, ibland tycker man lite för mycket om de här kombinationerna. Jag har fastnat i basilika-tomat-mozzarella-träsket. Jag erkänner; när jag börjar kan jag inte sluta. Det är helt enkelt för gott.
 
Med risk för att falla dit, vill jag ändå tipsa om denna fantastiska kombination. Dela körsbärstomater eller andra små tomater, nyp av ett basilika blad och lägg tomathalvan i den, toppa med lite mozzarella. Stoppa in i munnen, njut och känn smakerna.
 
 
 
 

”Andra slänger mat-inte jag”

Nyligen gjordes en undersökning om matsvinn i Sverige och det visade sig att folk inte upplever att de själva slänger speciellt mycket mat, det är andra som gör det.

Vill du läsa mer, klicka här.

Vad tycker Du? Slänger Du mycket mat?

Personligen försöker jag minska matsvinnet hemma hos oss så gott det går. Frukt som börjar bli mjuk och ful i färgen mixar jag ner i smoothien på morgonen. Är matlådan lite för liten, fylls den på med frysta grönsaker för att inte hamna i soporna.

Jag tror att om man vill så kan man med ganska små medel minska svinnet. Bara det att man planerar, ska hela familjen åka bort över helgen så handlar inte vi hem massa frukt dagen innan tillexempel.
Vi gör även matsedlar, då får man en ganska bra överblick vilka dagar som det kommer att bli över från middagen och man kan få sig en matlåda.

Om man tycker att allt sånt här är skittråkigt, tänk i så fall på pengarna du kan spara genom att inte slänga mat. Beroende på hur mycket och vad som slängs kan de handla om stora summor. Lägg dem på något skoj istället för i soptunnan.

 

 


Tillbakablick på årets som gott-2013-

Ett år rymmer så otroligt mycket; skratt, gråt, tokiga äventyr och massor av andra minnesvärda saker. Vad har varit bäst under årets gång? Personligen är ett av mina bästa minnen den dagen jag blev en stolt triathlet; som en katt i vatten tog jag mig runt i simningen, på lånad svärmors-cykel trampade jag och på trötta ben sprang jag. Målgång på dålig tid men ändå en stolt triathlet!
 
Men vad tyckte Ni läsare varit bäst här på bloggen? Här är några av Era favoriter.
 
Inspirationskällorna Petra och Helena tillhör toppen. Två underbara tjejer som visar att allt går bara man vill!
 
 
 
 
 
I matväg föredrog Ni, Wokad fläskfilé, Nyponsoppa och Emils fantastiska lussebullar. En väldigt speciell trerätters meny men varför inte...
 
 
 
 
Ett inlägg Gymsnacket, fick igång Er inte bara här utan även på Facebook. Många håll med om Hissen och Dissen.
 
 
 
 
Ett enormt stort tack till Er alla som följer mig, mejlar mig och kommer fram till mig på gatan. Fortsätt med det. Du behöver inte hålla med om allt jag skriver, säg det, ifrågasätt och håll diskussionen levande. Den dag vi slutar ifrågasätta varandra och diskussionen dör den dagen ha vi problem. Så; mejla, kommentera, gilla, ogilla och prata med mig.
 
Tack 2013; du gjorde det bra men 2014 kommer att bli ännu bättre!
 
 
 

Nyårslöften

I kväll kommer fler löften att ges än under någon annan kväll.  
 
"I år ska jag börja träna", "Jag ska sluta röka", "Jag ska gå ner i vikt"..... Listan kan göras lång. 
 
Hur många av oss har inte stått en nyårsafton och heligt lovat något som man i bästa fall har hållit i någon vecka eller två.  
Jag vet att det även finns dem som hållt sina löften och lyckats men jag tror att dessa även utan sina nyårslöften skulle ha klarat av det.  
 
Jag tror att vi,  ja jag säger vi för även jag tillhör denna skara, är fler som lovat saker och inte hållt dem. Hur mår man egentligen av att lova saker som man inte fullföljer?  Inte så bra tror jag.  Nyårslöften kan lätt viftas bort som en "fyllegrej", "äh..det är något man gör varje år" eller "trodde du jag menade allvar". Hur du rättfärdigar ditt löftesbrott för dig själv eller för andra är inte min ensak men jag tror inte att någon mår bra av att lova saker som inte hålls. 
 
2013 var utmaningens år för mig.  Varje månad hade jag en utmaning som jag skulle klara.  Kan nog säga att jag klarade utmaningen till 95%. Alla utmaningar är genomförda men vissa klarade sig precis över godkänt sträcket. 
Jaha, nu tänker du kanske att jag inte ska lova något ikväll.  Men då har du fel. 
 
Nyårslöften 2014
  • Vara en kick ass mamma åt My
  • Sätta löpmilsrekord
  • Fortsätta experimentera i köket
Som ni ser lovat jag bara sådant som jag kan hålla.  Jag vet att jag är en bra mamma, bara att fortsätta på samma sätt. Jag har aldrig för "mil-dagbok", genom att börja med det går jag i mål med det löftet.  Ja och köket är hemmets hjärta och där tillbringar jag många timmar så det blir inte svårt.  
 
Vad tycker du? 
 
Blir det några löften för dig ikväll? 
 

Sist men inte minst vill jag tacka alla Er läsare som följt mig under året. Utan er sskulle inte bloggen finnas. TACK!
 
Gott Nytt År, tack 2013 och välkommen 2014! 
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg