Stockholm Cityban Tunnel Run 2017

Att löpa i grupp är kul. Förra lördagen, 25 mars, sprang jag med ca 33000 st glada löpande medmänniskor Stockholm Cityban Tunnel Run 2017. 680000 kr sänktes till Stockholm Stadsmission och flera ton kläder har samlats in till människor i nöd.Tillsammans gör vi skillnad.

 Direkt efter målgång. Jag var så trött men så glad. Sista delen var rakt uppåt. Backe i 14% lutning. Hej å hå, mjölksyra som sprutande ut ur ögonen. 

 Tunnlarna bjöd på upplevelse och eftertanke. Stadsmissionen valdes som välgörenhetspart vilket jag tycker är bra. När tunnlarna blir tillgängliga för allmänheten minskar bostäderna för hemlösa. 
 
Det är mäktigt att vara en del av den blåa ormen som slingrar sig under Stockholm.  
 
Tillsammans gör vi skillnad!!
 

Löpningens kraft

För mig är löpning mer än träning. Det är ett andrum, möjlighet till sinnesro, tillfället då jag kan pressa mig själv tills blodsmaken kommer i munnen och känna mig levande. Kanske inte allt under ett och samma pass men ändå.

Löpning är för mig den bästa terapiformen. Jag är så glad att jag alltid har haft löpningen att luta mig mot, främst när livet känt tufft. Det blir väldigt symboliskt för mig att löpa när jag inte är på topp. Löpning sker, främst, framåt och jag tror det är just det jag behöver fokusera på då. Om jag klarar av att sätta ena foten framför den andra under en löprunda, kort som lång, så kommer jag att ta mig igenom det som känns tufft. Att fokusera på vad som sker framåt istället för att bara spinna på det tuffa/tunga/tråkiga som sker nu, är inte det samma som att springa ifrån nutiden.

Man har nog ganska lätt att fastna i ekorrhjulet och spinna nedåt i spiralen istället för att blicka framåt.

Kanske funkar det inte för alla men det är värt att testa.

 

 
 

Löparknä

Löparknä, löparens mardröm men en verklighet för många. Smärta i knä uppstår för att senan som löper på utsidan av låret blir irriterad då den gnids mot lårets benutskott.
Hur man springer, löpstilen, har en betydande roll. Beroende på vilken vinkel foten hamnar i vid isättning kommer det att göra mer eller mindre skada.

För att förebygga löparknä bör man tänka och träna på sin löparstil. Vilken vinkel har du vid isättning? Vart landar din fot i förhållande till resten av kroppen vid isättning? Hur ser dina löparskor ut, är de rätt utformade för dig?
Sedan är det viktigt att styrketräna även som löpare. Det behöver absolut inte vara träning på gym utan kan likväl utföras hemma med eller utan vikt. Exempel på en bra övning är knäböj, de kan du göra som vanliga knäböj med båda fötterna i marken eller som enbens knäböj, där du står på ett ben och böjer detta.

Har du drabbats av löparknä är tipset att ta ett uppehåll från löpningen. Träna andra saker som håller igång konditionen men som inte påverkar knäet på samma sätt, exempelvis cykling.
Se även över din löpstil, här kan du behöva ta hjälp av en löpcoach då det kan vara svårt att bedöma och utvärdera sig själv. 

 
 
 
 
 
 

Morgonlöpning

Oj vad skönt det är när helgen kommer och jag tyst kan smyga upp, äta en lätt frukost, knyta skorna och ge mig ut på en löprunda innan familjen vaknat.  
 
Imorse bjöds det på lättregn och kyla. Ganska skönt enligt mig. Luften är fräsch och rundan jag skulle springa förvandlades till en lekplats för vuxna. 
 
Vattenpölarna blev hinder som jag hoppade över. Roligt men även ett bra sätt att träna frånskjut, balans och blick. 
 
Biten som gick längs trafikeradväg, nyttjade jag för fartlek mot mötande bilar. Jag bestämde en punkt jag skulle nå innan bilen passerade mig. Ett väldigt bra sätt att få upp farten och tagga igång vinnarskallen. 
 
Har Du nå roliga tips för att lätta upp löprundan? Dela gärna med dig. 
 
 
 
 
 

Gör dig redo för en kylig löparrunda

Tre små saker som man kan tänka på innan man ger sig ut på en kylig löprumda som kommer att göra att allt känns lite bättre. 
 
1. Underställ. En kall och stel kropp är ingen hit. Håll dig varm med ett bra underställ och klä dig i lager på lager beroende på hur kallt det är. 
 
2. Mössa. Mycket av kroppsvärmen förloras via huvudet. 
 
3. Fet kräm. Smörj kinderna och läpparna med fet kräm, ger ett extra skydd mot kylan. 
 
 
 
 

Rensa huvudet-Fredagslöpning

Grannen kom förbi, tittade på mig som om jag vore ett ufo och sa-"Ska du verkligen ut och springa, nu?!?!? Det snöar småspik". 
 
Snö och regn är inget större problem för mig, jättevarmt eller kallt däremot, fy tusan. Blåst är ingen hit när den är mot en men annars, nemas problemas. 
 
Springer man i "inte optimala" väderförhållanden får man bara springa med en annan plan. 
Planen för ikväll var att komma ut och lufta hjärnan och benen. Inga tider eller distanser utan terapi. 
 
Jag tänkte på det här med väder och träning när jag sprang. Jag fungerar så här, soffan kan locka men när jag väl är ute så är det inga större problem. Man kan tom säga att när jag väl är ute vill jag inte gå in innan jag är nöjd. Även om vädret inte är det bästa, har jag blivit lite blöt kan jag bli genomblöt, som ikväll. 
 
Då, blöt som en dränkt katt. Nu, torr, varm och nöjd i soffan. 
 

Vinterlöpning med yrvädret

Sommar, värme och shorts i all ära men vinterlöpning en stjärnklar kväll med några minus grader och en löparkompis, även om det är det största yrvädret till hund, är nog det bästa enligt mig. 
 
Vi firar jul högt upp i norra Sverige i år. Få timmar är ljusa och de spenderas med barnen, stora och små, ute i snödrivor med pulkor och skidor. Men när mörkret lägger sig över byn och himlens ljus tänds då beger sig Turbo och jag ut.  
 
Att springa med hund är ingen vanlighet för mig. Vi har ju kanin men den är inte så löpintresserad.  Det är helt underbart att ha någon med sig, som man inte måste underhålla. Ta det inte fel, jag är supersocial men löpningen är min frizon. Bara me and myself, oslagbart. 
Nu är jag alltså hundlöparfrälst så har du en hund som behöver röra på sig och finns i min närhet, hör av dig.
 
 
 Trött kompis 
 

Löparen; en speciell typ

Löpare är lite speciella, kom igen det måste vi ändå erkänna. Vissa beteenden som löpare har, har inte andra. Känner du igen dig i något av det här?
 
1. Efter en löprunda hänger du upp löpkläderna så de får torka innan nästa pass, utan att tvätta dem först.
2. Löpartajts är inte bara träningskläder, dessutom har du fler tajts än andra byxor.
3. Du har speciella löparunderkläder. Inget sexy men garanterat skavfritt.
4. Knopar är för scouter, men en löpare kan man väcka mitt i natten och fråga hur man bäst knyter löparskor för att minska ömma fötter.
5. Löparskador och hur se bäst behandlas kan du bättre än ditt eget telefonnummer.
6. Långdistanslöpare; nagellack fäster även där tånageln en gång brukade vara.
7. Kissa utomhus, ja även det andra då nöden inte har någon lag, är inga problem.
 
Ja vi är lite speciella. Blir inte sur och grinig över våra konstiga beteenden. En nysprungen löpare är en nöjd löpare, vi har fått rundan ur vårt system och kan ägna oss åt saker som vinkvällar, middagar, surreli-surr stunder osv.

Har du planerat en kväll med en löpare och du ser att denne blir lite stressad och börjar pilla på sin klocka (garanterat en GPS-klocka, tro inget annat) och nervöst börjar komma med bortförklaringar såsom att katten är i ugnen, nej öh... jag menar... Säg då bara lugnt, ska vi skjuta på det en stund? Löparen hinner då lägga in en runda, väder och vind spelar ingen roll det saknar effekt på löpare, man kan påstå att vi är immuna och vissa tom njuter av ostadigt väder.
 
Vanligaste frågan jag fick efter Ultraloppet var; Varför springer du i sex timmar? Mitt svar: För att jag kan!
 

Löpartankar

Umemilen 2015 är gjord och jag har funderat en hel del över känslan i gårdagens lopp. 
 
My, dottern min, sprang Lilla Umemilen och jag var glad för henne. Hon har varit superpeppad och var jätteduktig fast hon var lite nervös. Det var första riktiga tävlingen, lägg sedan till en taggad mamma som försöker förklara allt med glimten i ögat, för det är otroligt viktigt för mig att hon tycker det är roligt och inte blir stressad eller pressad. 
 
När det väl var dax för mig att starta hade jag bränt all min energi, kändes det som, på Mys lopp. 
Plan A som jag hade vid startlinjen var, en bättre tid än förra året. 
Starten går och vi springer iväg, ganska snart känner jag att det är tungt, inte kul och så dör löparklockan (hur f-n kunde jag glömma att ladda den?!?!). Den sista motivationsglimman var möjligheten att blicka ner på klockan och "jaga" tiden, nä men...
 
När Plan A inte funkar, övergå till Plan B. 
Plan B, fartlek dig i mål. Vid nästa träd rycker jag, ja men vid nästa.... Neerej, det funkade inte.
 
Skit i Plan B, Plan C det är din räddning. 
Plan C, spring en mil. Strunta i tiden och spring, bara spring. 
 
Jag sprang, duttade med foten på varje km markering och hejade fram andra löpare. Plötsligt passerar jag 7 km, bara 3 km kvar. Resten går snabbt och det sista värsta momentet är kvar, upploppet. Är det någon gång man inte vill bli omsprungen är det här, laddar allt vad jag har och går i mål utan att bli omsprungen. Bara det är en seger för mig. 
 
När resultaten släpples såg jag till min förvåning att jag sprang 2 minuter snabbare i år, va?!? Ofattbart vid första tanken men när jag funderar lite längre än näsan räcket så förstår jag att mitt planbyte verkligen var min räddning. Att löpa i ett jämnt, lite lugnare tempo utan stress var bra för mig. 
 
Stirra dig inte på Plan A, det är ok att byta. Planbyte behöver absolut inte betyda att du presterar sämre.  Sedan har vi alla bättre och sämre dagar, så är det bara. Ingen formtoppad varje dag, en bottentopp drabbar alla. Lär dig av dem och utvecklas istället för att bara gå ner dig. 
 
Nu laddar vi om för helgens äventyr, Color Me Rad. 
 
 
 
 
 
 
 

Styrkeövningar som hjälper dig i backarna

När man är starka är saker roligare att göra. Backintervaller är lite av min hat-kärlek men ju starkare jag är som löpare desto mindre hatar jag dem.
 
Därför tänkte jag tipsa om några styrkeövningar du kan göra för att stärka dig så backarna inte blir en enda djupsuck.
 
Jag brukar först värma upp ordentligt, sedan kör jag en cirkel med tre övningar. Till en början gjorde jag dem tre varv och ökade sedan på. Vill man kan man använda "vikter" (stenar eller annat man hittar ute) men det går även bra att köra utan. Efteråt brukar jag avluta med lite lugnare löpning.
 
-Knäböj, 10-15 reps
-Step up på sten/bänk, 10-16 reps
-Utfall, 10-16 reps
Kör alla tre övningar efter varandra, utan vila men skaka gärna ur benen om du för mjölksyra. När första cirkeln är gjord, vila ca 1 minut och kör sedan igen. Stressa inte igenom övningarna, det är bättre med färre reps men med bra teknik.
 
Heja! Ut och jobba uppför dessa backar.
 
 

Spring med kärlek

Ikväll, söndag kl 18 vill jag uppmana er alla att knyta löparskorna och löpa en runda, kort eller lång det väljer du själv, för att hedra tjejen som mördades under sin löprunda. 
 
Initiativet kommer från Springande tjejer och vill du kan du läs mer på Facebook i grupen Spring med kärlek. 
 
Springa med kärlek och högt huvud är precis det jag ska göra. Vägar, stigar och spår är för oss löpare, ingen får ta dem från oss eller rota djup rädsla i oss så vi inte vågar ägna oss åt det vi älskar.  
 
Till minne av en löparsyster 
 
 
 

You hate them, you hate them, but they are so good for you!

Bakintervaller; intervallerna från helvetet men som är så otroligt bra för dig. Skippa inte dem för att de är så dryga, jobbiga och asjobbiga. Gör dem och bli starkare.

Backintervaller innebär att man springer intervaller i backar, man springer alltså snabbt uppför en backe, joggar eller går ner för att sedan springa upp igen. Beroende på hur lång och brant backe/backar man har att välja på, kan man få många olika träningseffekter.

Korta intervaller
Att springa intervaller i en kort men brant backe kan man kalla styrketräning. Våga ta i uppför och ge dig själv möjlighet att hinna återhämta dig innan nästa intervall.

Medellånga intervaller Är man medeldistans- eller långdistanslöpare är det ofta dessa backar man möter under sina rundor. Man brukar räkna medelånga intervaller kring 200-400m. Försök hålla ett jämt tempo i hela intervallen, det är lätt hänt att man gasar på i början och dör av mot slutet.

Långa intervaller                
Till långa backintervaller räknas de backar som är 1000-2000m. Det kan vara svårt att hitta dessa backar så många som vill springa långa intervaller använder sig av löpband men har du möjlighet spring gärna ute.
 
 
Upp och ner och upp och ner.....
 

Att springa en halvmara, viljanskamp

I helgen som var, 1 maj, sprang jag Vännäs Halvmara. Jag sprang den första gången 2012, då var mitt mål att springa en halvmara innan My fyllt ett år och det gick. 21 km i snöblandat regn. Fy fasiken vad jag frös.
Nu har det ju gått några år så jag kände att det var dags igen. Det kunde ju inte bli värre.... eller kunde det?
 
Vädret ska jag inte klaga på, lite småregn men det gillar jag. Luften är fräsch och det blir inte för varmt. Men, det stora menet.... jag var inte med i huvudet. Kroppsmässigt var jag i bra form, jag är ju ingen snabblöpare så någon vinst springer jag inte för utan jag gör mina lopp för att ha mål att träna mot.
 
En av mina styrkor är vanligtvis att jag kan koppla bort saker som hänt runt mig medan jag springer, om jag vill. Skaka av dem, löpa och sedan plocka upp tråden igen när jag har ny energi. Men i lördags gick det inte.
Jag stod och värmde upp och kände att nä fy, jag har ingen lust till det här. Sneglade lite på de som stod i starten för en av de kortare rundorna och funderade om jag skulle joina dem men nä det gick inte. Min finska tjurighet, sisun, vaknade till liv. Mittt huvud satte igång att mala "Har du anmält dig får du springa...."
 
Mycket riktigt, jag radade upp mig i starten med alla andra, sprang iväg och tänkte att det här grejar jag. Positivt tänkande är vägen till mållinjen. Många tankar hann det bli kan jag lova, inte alla positiva men jag är så förbaskat tjurig. Möjligheten fanns att vända och ta 10km rundan men jag fungerar inte så.
 
Det är en konstig känsla när man inte är med i huvudet, jag ville verkligen inte springa men när kilometrarna slår över och blir tvåsiffriga blir det ändå på något sätt roligt. Jag bestämde mig för att oavsett hur lång tid det tog, hur många gå-pauser jag var tvungen att lägga in så skulle jag springa över och tjoa varje gång jag passerade en km-skylt. På något konstigt sätt gick det och den fantastiska känslan av att passera 19 km och tänka att snart är detta över och att jag kan fokusera på det jag verkligen behöver.
 
21 km senare, med medaljen i handen, en usel måltid men med ett leende på läpparna och tanken i huvudet "Jag klarade det!"
Fasiken vilken skönkänsla att genomföra loppet trots att det kändes som att jag sprang 6 mil istället för 21 km.
 
Usel måltid men en superseger mentalt!
 
 

Feeling good

Jag är ingen tidslöpare. Klockan har jag på mig för att veta hur länge jag varit ute och för att jag ska veta när det är dags att styra skorna hemåt. Jag gillar att springa på känsla och bestämmer ofta vilken typ av löparrunda det blir medan jag knyter skorna.
 
Men igår gjorde jag tvärtom. Jag knöt skorna och bestämde mig för en lugn runda för att rensa huvudet. Uppvärmningen gick skitbra, allt bara flöt på. Nu eller aldrig; snabbt byte av taktik och en ny plan togs an; sätter jag milen under timmen?
 
Med den nya planen i huvudet var det bara att flippa fram några nya låtar med högre tempo och sätta fart.
Första 5 km gick av bara farten, men då dök långa-mjölksyra-spruta-ut-från-öronen-backen upp. Halvvägs upp i backen insåg jag att det var bättre att gå, mjölksyran gjorde benen stumma. Bättre att gå i rask takt än att trötta ut sig mer genom att försätta löpa tänkte jag.
Väl uppe på toppen bredde sig leendet ut över mitt ansikte, för ni vet vad en brant backe innebär? Yes underbar utförslöpning. Känslan när man bara får rulla nerför, mjölksyran försvinner, benen blir lätta igen, den känslan är obeskrivlig.
 
Sista delen bestod av lite intervaller och tävling mot tåget. Självklart vann inte jag det racet men lite extra fart under skorna fick jag.
Sista biten var på ren tjurighet. Jag måste erkänna att jag blev ganska stressad av att snegla på klockan och jaga tiden, detta gjorde ju löpningen något tyngre och mjölksyran kröp fram snabbare. Men allt detta; stumma ben, mjölksyra och blodsmak är lätt värt när klockan visar 10 km på 57 minuter. Ett glädjetjut och några små stela hopp blev det.
 
Vad är då nästa steg? Sub 50? Nä, nu lever jag på detta ett tag sedan är jag löper jag mina njutningspass igen. Men med stor säkerhet kan jag garantera att något liknande kommer att flyga i mig fler gånger så nästa gång du hör ett glädjetjut kan det vara för att jag åter sprang milen på 57 minuter eller tänk om....om jag gör det på 56.
 
 
Löparglädje; friheten att kunna löpa när som helst, var som helst och hur som helst och ibland sätta ett asbra pass som man kan leva på ett tag.
 
 

Vårlöpning

Vårlöpning, så underbart på många olika sätt. Det bästa enligt mig är ju att asfalten kommer fram, japp jag erkänner jag är en asfaltsnötare. Skogsstigar och trail är mysigt och något jag måste bli bättre på att prioritera men det är så svårt när asfalten tittar fram.
 
Varför har jag blivit en asfaltsfantast? Jo för två saker, underlaget och de vita sträcken.
 
Skitkonstigt tycker nog många för underlaget är väl för hårt? Ja asfalt är hårt men jag har löpt på det länge så min kropp klarar det. Är man nybörjare eller om man löptränat i skogen ska man succesivt vänja kroppen vid asfaltens hårdhet.
Men det jag gillar med asfalten är att underlaget är det samma hela vägen. Jag kan slå på "autopiloten", låta benen jobba medan huvudet är off eller tänker på något annat. Springer jag i skogen måste jag hela tiden arbeta med både huvud och kropp närvarande i exakt det som händer just nu.
 
De vita sträcken, mina coacher. Ett snabbt ögonkast ner mot marken och ser jag hur många steg som jag tar mellan sträcken. Då vet jag hur jag ligger till i steglängd. Enkelt!
 
 
Jag bor ju i norr så för att ta sig till asfalt behöver man ibland arbeta sig genom snö först. Härlig vårlöpning till er alla!
 
 
 
 

Stockholm Tunnel Run 2014

Adrenalinet pumpar, rysningarna går längs ryggraden och fjärilarna fladdrar i turbofart i magen. Jag sveper med blicken över den stora planen och det myllrar av gula västar och färgglada löparskor. Stämningen är på topp trots ganska tråkigt och kallt Stockholms väder.
 
Jag och Camilla går och lämnar in väskan, klär av oss överdragskläderna, tejpar fast bandet för vilken startgrupp man tillhör runt handleden och sätter fast tidtagarbandet på skon. Smått frusna joggar vi mot starten.
 
På en stor tavla blinkar det, STARTGRUPP 13, orange/blått band. Nu är det vår tur. Jag och ungefär 2500 andra löpare steppar in i tunneln. Neonrosa lampor och högmusik får pulsen att öka och adrenalinet att strömma igen. "Nu j-r, så sjukt fränt" ropar jag och vänder mig om och high fivear Camilla.
Precis innan start när vi står där hopträngda i tunneln kan man nästan känna adrenalinet gå som elstötar genom löparnas kroppar. Den känslan går inte att beskriva, det är magiskt.
 
När startskottet går börjar den fantastiska löpresan under jord. Jag har kommit fram till att jag är en Upplevelse-löpare och det här var Upplevelseloppet nr1. Det fanns allt och lite till; eld- och ljusshower, konstgjord snö, musik och tusen åter tusen glada löpare.
Det tar aldrig slut på löpare, bitvis springer vi mot varandra på var sin sida av ett staket. Jag sträcker ut handen och möter leende människor som springer förbi och high fivear. Det är sann löparglädje.
 
Nu när det gått någon dag och euforin lagt sig lite och man börjar stöta på folk hemma igen är de två vanligaste frågorna; Hur var det?
Ja, hur svarar man kort på den. Det var sjukt fränt, varmt (varmt är lite av en underdrift, det var som att springa i en bastu, bitvis utan syre) och jobbigt. Jag skulle ljuga om jag sa att det är lätt att springa en mil. Den längsta biten var mellan 8-9km, fy f-n vad jobbigt det var. Fick höra i efterhand att det enbart var stigning där samt bastuvärmen.
 
Skulle du göra om det? Utan tvekan redan idag.
 
2 av 42500 löpare.
 
Precis innan start; adrenalinet rusar.
 
Känslan som slår en under loppet, att man är del av något så mycket mer än bara löpning.
Sthlm Tunnel Run samlade in över 700000 kr till Stadsmissionen i Stockholm.
 
Bästa hejarklacken, utan Team Ek hade inte detta varit möjligt, tusen tack!
 
Weeeiii.....
 
 
 
 
 
 

Löparskor

Nu när hösten är här och sommarens ledighet är slut är det många som hör av sig och frågar om löputrustning, de flesta frågorna handlar om löparskor; Vilka ska jag välja?
 
Det är en jättesvårt fråga att svara på. Beroende på vilken löpstil du ha, vart du löper (terräng, asfalt eller bana) mm så krävs det olika saker av din sko. Mitt råd ett alla er är att ta med era gamla löparskor till närmsta sportbutik, prata med personalen och prova olika skor där.
 
En del är "märkes freaks" och skulle hellre sluta löpa (skämt och sido) än att inte ha sina märkesskor. Visst kan man hitta sitt favoritmärke men det viktiga är inte märket utan att skon passar dig och det du ska göra.
 
Välj sko efter hur din fot är formad och träningsform.
Några av mina träningsskor; den svarta är för promenader, en rosa lättviktssko för Efit/Crossfit/Styrketräning, rödafaran är mina bästa löparskor och de sista rosa funkar för lättare löpning och gympa.
 
 

Löpar-smoothie

Löpar-smoothie (2 personer)
 
3 dl kvarg 1% 
2 dl sojadryck med vaniljsmak
1-2 st. mogen banan
2 dl färska bär ex hallon
ev. några isbitar
 
 
  • Lägg kvarg, sojadryck, banan och bär i en tillbringare. Isbitar om du vill ha den kallare.
  • Mixa med stavmixer till smoothien är slät.
  • Drick och njut!
Lite härlig återhämtning på bron innan duschen kallar.
 

Vårlöpning

För många vaknar löparlivet när våren kommer. Man vill passa på att vara ute och får de härliga vårsolstrålarna på sig. Vårlöpning är helt fantastiskt.  Men, det finns nästan alltid ett men… Har du haft ett uppehåll under vintern, tänk på att formen har förändrats under de mörka månaderna. Känn efter hur formen är och anpassa tempot efter det. Öka succesivt och känn löparglädjen sprida sig i hela kroppen.

Glöm inte att oavsett hur långsamt det går så ligger du alltid före dem som inte rör på sig.

 


Uppvärmning innan löpningen

Att värma upp ordentligt innan löppasset är A och O inte bara för att undvika skador utan även för att träningen ska vara rolig och ge effekt. Är du inte ordentligt varm och kroppen förberedd på vad som kommer att hända så kan du inte ta i det som behövs.

Några tips på vad du kan göra under uppvärmningen:

Rask gång- Gå med hög fart, armarna ska vara i rörelse. Övningen värmer upp hela kroppen och det minskar risken för skador.

Hälsparkar- Håll kroppen rak med lätt framåtskjutna höfter och sparka dig växelvis i baken med hälarna. Ha ett högre tempo och landa mitt på foten.

Knälyft- Håll kroppen rak och lyft ett knä i taget, tänk på att dra upp foten under höften och skjut inte den framåt.

Utfallsgång: Stå axelbrett med fötterna, ta ett steg fram med ena foten och sjunk ner tills det främre benet är i mer eller mindre än 90 graders vinkel. Flytta dig framåt så det bakre benet kommer framför dig och gå ner i ett nytt utfall. Tänk på att utföra rörelsen i ett lugnt tempo.

Stegringslöpning- Under 50 meters sträcka springer du till en början i ett lugnt tempo för att sedan öka tills du springer i ett tempo av 90% av din maxfart. Håll den höga intensiteten de sista 25 metrarna, små jogga tillbaka till start. Tänk på att andas och spring avslappnat men med snabba steg. Övningen gör att du tränar upp snabba steg samtidigt som pulsen höjs, det förbereder kroppen för utmaningar som kommer under löpturen.

 

Tidigare inlägg