Toughest Stockholm 2015

Toughest är en tävling som har bitit sig fast på mig. Jag gillar konceptet och har bestämt mig för att beta av tävlingsort för tävlingsort. 2014 var inkörsporten Umeå och nu i år bar det ner till huvudstaden, årets Legendariska lopp med mer lera och större hinder än på något annat ställe i Norden. Ja det var det de lockade med och jag kan bara säga att Jo tack, det stämmer!
 
Vad handlar Toughest om? Att springa fort som f-n 8 km och överleva 40 hinder? Ja typ och mycket mer. Att utmana sig själv, tänja på gränserna och gå i mål.
Jag kan utan tvekan säga att det här loppet var det tuffaste jag gjort i hela mitt liv. Backarna var så många och sinnessjukt branta. Hindrena var inte bara stora utan även ner dränkta i lera eftersom tusentals andra passerat dem innan mig.

Här kommer min kärlek till tävlingen in i bilden. Tänk dig detta; Du har startat, sprungit några km över stock och sten på leriga stigar, krupit under hinder, klättrat över väggar och burit stockar. Då kommer du fram till träsket, en evighets slinga över och under stock och sten med vatten bitvis upp till halsen. Kall, lerig och blöt staplar du vidare och kommer fram till ett klätterhinder. Bredvid dig ligger en medtävlanden skadad. Du frågar hur det är och får svar att hjälp är på väg och att det är ok. Lika snabbt som du slitits ur ditt fokus, är du i zonen igen och antar klätterhindret. För 100 % fokus det krävs när kroppen är kall, skorna blöta och ställningen gjord av metall men täckt av lera. Känslan är du klarat det hindret, adrenalinet som åter pumpas ut i kroppen, sprider glädje och ger dig kraft att orka vidare.
 
Det här kan låta helt sjukt för många men det är en fantastisk känsla när man inte tror att man orkar ta ett enda steg till, tar ett andetag, stannar upp i några sekunder och sedan ger allt på sista hindret, den ökända rampen. Klarade jag den? Nej, men då visste jag, nu är det bara en straffrunda kvar sedan går jag i mål. De sista 30 meterna på straffrundan hade jag tunnelseende, varken såg eller brydde mig om omgivningen tills Simon ropade "Kom igen Maggan, nu är det bara sista biten..." Som av ren magi kommer de sista krafterna fram och jag lyckas tillochmed jogga över mållinjen.
 
Jag tänker alltid när jag står i starten "Vi ses om x km" sedan tar det den tiden det tar men i mål ska jag. Att bevisa för mig själv att jag klarar så mycket mer än jag själv ger mig credd för, det är vad Toughest handlar om för mig.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback