Vårlöpning

Vårlöpning, så underbart på många olika sätt. Det bästa enligt mig är ju att asfalten kommer fram, japp jag erkänner jag är en asfaltsnötare. Skogsstigar och trail är mysigt och något jag måste bli bättre på att prioritera men det är så svårt när asfalten tittar fram.
 
Varför har jag blivit en asfaltsfantast? Jo för två saker, underlaget och de vita sträcken.
 
Skitkonstigt tycker nog många för underlaget är väl för hårt? Ja asfalt är hårt men jag har löpt på det länge så min kropp klarar det. Är man nybörjare eller om man löptränat i skogen ska man succesivt vänja kroppen vid asfaltens hårdhet.
Men det jag gillar med asfalten är att underlaget är det samma hela vägen. Jag kan slå på "autopiloten", låta benen jobba medan huvudet är off eller tänker på något annat. Springer jag i skogen måste jag hela tiden arbeta med både huvud och kropp närvarande i exakt det som händer just nu.
 
De vita sträcken, mina coacher. Ett snabbt ögonkast ner mot marken och ser jag hur många steg som jag tar mellan sträcken. Då vet jag hur jag ligger till i steglängd. Enkelt!
 
 
Jag bor ju i norr så för att ta sig till asfalt behöver man ibland arbeta sig genom snö först. Härlig vårlöpning till er alla!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback