Ultralopp

I lördags deltog jag i mitt första Ultralopp, 6-timmars på Rovön i Skellefteå. Vi var runt 40 personer som sprang. Man springer så långt och länge som man vill/kan/orkar under sex timmar, runt en bana som är 5,5 km. Ett lopp som det här är inte bara fysiskt utmanande utan även psykiskt. När man sprungit förbi samma hundskit för sjunde gången har man sett det mesta efter banan. 
 
Ett av mina mål var att vara igång hela tiden. Jag har aldrig tidigare löpt och ätit samtidigt. Jo lite russin eller så men inte på samma sätt som nu. 
 
Vad ska man äta, när och hur?
Man kan ju läsa sig till döds om olika läror i "mat på språng". Det bästa tror jag ändå är att lyssna till sig själv och försöka komma på vad som kan fungera för dig. Har man möjlighet bör man testa det innan och det säger nog sig själv att man inte testar något nytt, alltså inget som man tidigare inte ätit. 
 
Vätska och energi är melodin man ska köra på. Många väljer go fika, godis, nötter, sportdryck, cola mm. Jag har lite svårt super-sockersöta saker och dricker jag för mycket mår jag dåligt av att det skvalpar i magen.
Hur gjorde jag då? Krossade chiafrön och tropiskjuice. Lagom geleigt, inte för sliskigt och en energi-och näringskick som var väl behövligt. Sedan drack jag självklart vatten och lite koffeinhaltiga drycker. 
Det funkade utmärkt. De där gamla Aztekerna visste vad de gjorde långt innan vi kunde stava till chia.
 
 
 
Hur långt sprang du? Den vanligaste frågan de senaste dagarna. 41, 5km blev det. Fantastiskt men ändå lite surt för det fattades en ynka km för marathondistansen. 
Jag är grymtnöjd, med en "hel" fot (har dragit på mig en överansträngning på ovansidan av ena foten) så hade det gått ännu bättre. 
 
 
 
 
Jag satt och tänkte igår kväll och kom på att det varit en hyfsat intensiv månad. 2 maj startade jag med Vännäs Halvmara och sedan har jag hunnit avverka Toughest och Vår Ruset, för att avrunda det hela med 6-timmars. 
Det slog mig att jag faktiskt missat detta i min planering, hur konstigt det än låter då jag är lite av ett kontroll freak. Men jag tror det var bra. Nu är det gjort, sommarlov väntar och kroppen ska få vila lite och träna med andra saker.
 
Ett stort tack till er alla, ingen nämnd och ingen glömd. Ni har funnits med i varje träningspass, över (och under) varje hinder, genom de blötaste träsken, i snålblåsten och hagelskurarna, det är ni som fått mig att fortsätta när jag velat ge upp. Hatten av till er, bättre hejarklack kan man inte ha.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback