Stockholm Tunnel Run 2014

Adrenalinet pumpar, rysningarna går längs ryggraden och fjärilarna fladdrar i turbofart i magen. Jag sveper med blicken över den stora planen och det myllrar av gula västar och färgglada löparskor. Stämningen är på topp trots ganska tråkigt och kallt Stockholms väder.
 
Jag och Camilla går och lämnar in väskan, klär av oss överdragskläderna, tejpar fast bandet för vilken startgrupp man tillhör runt handleden och sätter fast tidtagarbandet på skon. Smått frusna joggar vi mot starten.
 
På en stor tavla blinkar det, STARTGRUPP 13, orange/blått band. Nu är det vår tur. Jag och ungefär 2500 andra löpare steppar in i tunneln. Neonrosa lampor och högmusik får pulsen att öka och adrenalinet att strömma igen. "Nu j-r, så sjukt fränt" ropar jag och vänder mig om och high fivear Camilla.
Precis innan start när vi står där hopträngda i tunneln kan man nästan känna adrenalinet gå som elstötar genom löparnas kroppar. Den känslan går inte att beskriva, det är magiskt.
 
När startskottet går börjar den fantastiska löpresan under jord. Jag har kommit fram till att jag är en Upplevelse-löpare och det här var Upplevelseloppet nr1. Det fanns allt och lite till; eld- och ljusshower, konstgjord snö, musik och tusen åter tusen glada löpare.
Det tar aldrig slut på löpare, bitvis springer vi mot varandra på var sin sida av ett staket. Jag sträcker ut handen och möter leende människor som springer förbi och high fivear. Det är sann löparglädje.
 
Nu när det gått någon dag och euforin lagt sig lite och man börjar stöta på folk hemma igen är de två vanligaste frågorna; Hur var det?
Ja, hur svarar man kort på den. Det var sjukt fränt, varmt (varmt är lite av en underdrift, det var som att springa i en bastu, bitvis utan syre) och jobbigt. Jag skulle ljuga om jag sa att det är lätt att springa en mil. Den längsta biten var mellan 8-9km, fy f-n vad jobbigt det var. Fick höra i efterhand att det enbart var stigning där samt bastuvärmen.
 
Skulle du göra om det? Utan tvekan redan idag.
 
2 av 42500 löpare.
 
Precis innan start; adrenalinet rusar.
 
Känslan som slår en under loppet, att man är del av något så mycket mer än bara löpning.
Sthlm Tunnel Run samlade in över 700000 kr till Stadsmissionen i Stockholm.
 
Bästa hejarklacken, utan Team Ek hade inte detta varit möjligt, tusen tack!
 
Weeeiii.....
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback